Invigningstal av Per Gudmundsson Bingsjöstämman
2003
Va kul det är att få stå här och tala Bingsjöstämman
invigd! Som spelman går man ju och funderar ibland, på vad
det är man håller på med. Och jag tänkte faktiskt
ta tillfället att berätta lite om vad jag gått och funderat
på. Ofta handlar det om den mångfald av ²rum² eller
sammanhang som folkmusiken uppträder i.
Själv är jag folkmusikaliskt ett barn av både spelmansrörelse
och sjuttiotalets folkmusikvåg. Under senare år har jag haft
glädjen och den fantastiska möjligheten att ha den här
musiken som en del av mitt levebröd, som turnerande musiker. Det
gör att jag har mött folkmusiken i många olika skepnader
genom åren.
En tanke som har slagit mig är hur olika den här musiken klingar
beroende på sammanhanget. För spelmän här i Siljansbygden
t ex existerar två musikvärldar bägge är lika
sanna, betydelsefulla och äkta om man så vill. En officiell
värld där man visar upp sig i dräkt, i spelmanslaget på
hembygdsgårdens tun, med kaffe och fanvakt. Här klingar folkmusiken
enkel och godmodig, utan skarpa hörn. Den andra världen är
mer svåråtkomlig och musiken där klingar ofta mer svårgripbar
och exotisk. Vill man nå den krävs en del lokalkännedom,
uthållighet och ett öppet sinne. Bingsjö är förresten
en fantastisk plats att bli delaktig i den världen, inte minst för
den som orkar dröja sig kvar till de magiska gryningstimmarna.
För vad är det egentligen som händer efter klockan tre
på morgonen, när kycklingkorgarna för länge sedan
stuvats i bakluckan och de flesta dragit hem När spelmännen,
bleka och utvakade spelar ur sitt innersta. Dröjer du dig kvar och
har sinnet öppet finns möjligheter till många omtumlande
upplevelser.
****
Ibland kan det kännas som om folkmusiken är för hårt
fjättrad vid majstången här i Dalarna. Folkmusiken, tillsammans
med Dalarnas folkkultur i övrigt, och då speciellt här
i Siljansbygden, får inte sällan i länstidningarnas kulturdebatt
klä skott för att vara bakåtsträvande, mossig och
spindelvävsbehängd. Bäst verkar den platsa i festtalen
som del av en minneskultur, väl värd att vörda och vårda,
eller som en pittoresk fond eller garnering för mer seriösa
kulturhändelser. Men helst skulle man nog i en del inflytelserika
kretsar, vilja tona ner ²knätofs-bilden² av Dalarna och
hellre satsa krutet på vad dom menar vara mer nyskapande och framåtblickande
kultursatsningar, som Wagneropera och fullstor symfoniorkester t exŠ
För mig har den bilden av folkmusiken blivit alltmer befängd.
Som spelman, folkmusiker om man så vill, möter jag folkmusiken
i en helt annan dager. Som en musik som hela tiden spränger gränser,
som vänslas och ingår kärleksförbund med andra musikgenrer
och med folkmusik och musikanter från andra kulturer. Som är
öppen och nyfiken. Som möts med stor respekt och intresse långt
utanför Sveriges gränser.
Den odlar nya musikaliska samspelsformer och uppfinner nya musikinstrument,
eller återuppväcker gamla och sätter in dom i nya musikaliska
sammanhang. Och allt detta utan att förlora respekten och vördnaden
för äldre tiders skapare av folkmusik spelmännen,
vissångerskorna, vallkullorna.
Deras musik utövas i denna dag och är för övrigt lika
²nutida², som den var för hundra år sedan, helt enkelt
därför att den förutsätter stort utrymme för
den egna personligheten och skaparkraften.
Kanske ändå, skulle Dalarnas folkmusik vinna på att ta
sig själv på lite mindre allvar. Vi behöver kanske inte
sätta traditionen på piedestal för att ge den den respekt
som den förtjänar. Kanske ska vi bejaka lekfullheten och experimentlustan
lite mer, inte minst i kontakten med alla låtspelande ungdomar.
Dalarnas spelmansförbund tog för två år sedan initiativet
till ett projekt kallat ²Ungt folk² som pekar ut nya spännande
vägar i det arbetet. Idag är det projektet en förebild
för satsningar på andra håll i landet.
****
Ofta har styrkan och karaktären i Dalarnas folkmusik beskrivits som
resultatet av isolering och allmogekonservatism. Det är ganska märkligt,
då vi ju samtidigt känner till historien om dalfolkets arbetsvandringar
sedan medeltiden, som sträckte sig långväga, för
en del ända bort till Ryssland. Dessa vandringar, om något,
borde ha gett möjlighet till omfattande musikalisk inspiration och
idéutyte. Många av de dalska spelmansikonerna, som Lejsme
Per, Blinda Palmen och Pekkos Per härifrån Bingsjö, var
kringvandrande musikanter som varken vejde för socken-, landskaps-
eller nationsgränser.
Tänk om det helt enkelt är tvärt om. Tänk om styrkan
och det stora antalet spelmän som omnämns härifrån
Bingsjö t ex, beror på att vi befinner oss på en ort
som för 150-200 år sedan låg i korsvägen för
kommunikationslederna som förband Siljansbygden, Norrlandskusten
och Bergslagsbygden med varandra. För det vet vi, att överallt
där människor rört sig har det funnits musik.
I den musikaliska brygd som uppstod i detta kulturella korsdrag, växte
kanske också det vi idag kallar Bingsjömusiken fram. Tänk
om Bingsjöspelmännens ryktbarhet bestod just i att de kom med
den nya musiken. Det är ju faktiskt först under 1900-talet som
ålderdomlighet blev ett värde i sig i folkmusikkretsar.
Tänk om Bingsjö helt enkelt, på den tiden var ett slags
Dalarnas New Orleans, en musikalisk smältdegel som sjöd av liv,
mitt i urskogen! För mig är det en spännande tanke.
******
Lite högtidligt kanske, men ändå, skulle jag till slut
vilja berätta hur stolt jag är över att få tillhöra
en musikalisk gemenskap, och en bit av det mänskliga varandet som
ännu inte har ockuperats och förytligats av kommersialisering
och klistrats full med varumärkeslogotyper.
Hur stolt jag är att få tillhöra en musikalisk gemenskap
där de krafter som är öppna och nyfikna mot omvärlden
som välkomnar de spelmän, sångerskor och sångare
som kommit till Sverige från andra kulturer och kontinenter
är mycket starkare än de som upplever detta som ett hot.
Hur glad jag är över att tillhöra ett musikaliskt sammanhang
som möjliggör det som händer här idag, och inatt intill
gryningstimmarna. Här samlas tusentals människor, besjälade
av en och samma längtan efter gemenskap och musikaliska upplevelser.
Man skapar glädje, på egna villkor, tillsammans med andra.
Det är stor sprängkraft i sådan gemenskap!
Proffs eller amatörer, nybörjare eller virtuoser, spelmän,
dansare eller lyssnare det spelar ingen roll för alla är här,
och längtan är densamma.
Välkomna till 2003 års Bingsjöstämma!