Invigningstal av Kungs Levi Nilsson
Bingsjöstämman 2007

Först vill jag tacka för hedersuppdraget att få hålla invigningstalet vid årets Bingsjöstämma.

Jag tillåter mig att börja en liten historisk tillbakablick.

Det har alltid funnits många spelmän i Bingsjö. På 1880-talet lär det enbart i Bingsjö ha funnits ett 30-tal spelmän, och nästan i varje gård fanns en fiol.
Nils Andersson skriver följande i sitt stora uppteckningsverk Svenska låtar: ”Bingsjö i Rättviks finnmark har av ålder varit känt för sin rikedom på spelmän. Härifrån hämtades de på smala skogsstigar och klövjevägar- ofta på hästryggen – ner till Rättviksbygden, då ett större bröllop skulle firas, och härifrån spreds vida omkring ryktet om de gamla spelmännens skicklighet. Den namnkunnigaste av dem var Pekkos Per, en mycket beundrad men av sina kolleger också fruktad man, det senare kanske mest på grund av hans kunskaper i det fördolda. Han kunde förgöra fioler och strängar för dem, och en misshaglig kollega skulle akta sig för att komma på kant med honom. Kring denne spelman har spunnits en hel räcka legender, som lever kvar efter den märklige mannen än i dag.
Pekkos Per Olsson var en förmögen hemmansägare, född 1808, gift men barnlös, och hela hans intresse var fiolen. Han kunde tack vare sin ekonomiskt oberoende ställning ägna all tid åt fiolen. Med sin fasta och gedigna karaktär, sin hjälpsamhet och kunnighet, var han ständigt anlitad inte bara för fiolspel utan också många andra saker.
När Pekkos Per dog 1877 blev Hjort Anders snart traktens skickligaste spelman. Hjort Anders hade flera duktiga elever och arvtagare som i sin tur har fört Bingsjö musiken vidare. Här vill jag nämna några spelmän, som genom sin kontakt med Hjort Anders och sitt gedigna Bingsjö spel fört traditionen vidare och verkligen imponerat på mig. Jag tänker på Nils Agenmark, Päkkos Gustav, Pekkos Helmer, Ole Hjort och Viksta Lasse m. fl. Jag är lyckligt lottad, som har haft förmånen att få träffa, lyssna och spela tillsammans med några av dessa legendariska spelmän. I dag är jag särskilt glad över att kunna höra ungdomar, som tillägnat sig Bingsjö spelet så fint och spelar på ett sådant sätt, att jag skulle kunna tro att det är någon av de nyss nämnda spelmännen.

Min första kontakt med Bingsjö

var 1959 då jag och mina två spelmanskamrater Saras Göte Alfredsson och Alm Nils Ersson fick följa med vår läromästare Knis Karl Aronsson på en spelmansstämma till Bollnäs. På hemvägen från Bollnäs besökte vi Bingsjö och Päkkos Gustav och Svea för första gången. Det tog inte lång tid förrän vi satt inne i Pekkos gammelstuga där vi blev bjudna på hembakat bröd, nykärnat smör, hemgjord ost, köttbullar andra delikatesser samt enbärsdricka. Därefter kom fiolerna fram och vi spelade några låtar tillsammans. Sedan var det dags för Päkkos Gustav själv att spela några krokiga bingsjölåtar. Vilken fantastisk upplevelse både musikaliskt och socialt för en femtonåring som jag.
Många år senare under några varma julidagar i början på 70-talet bodde jag och Lars Jobs hemma hos Päkkos Gustav och hjälpte till med att köra in hö. Det var musik under arbetet. Gustav visslade den ena polskan efter den andra. Det var mycket njutbart och musikaliskt intressant. På kvällarna blev det givetvis fiolspelning. Vilka härliga minnen! Sedan 1969 har Dalarnas spelmän samlats till stämma i Bingsjö den första onsdagen i juli. Centrum för stämman är onekligen Pekkosgården. Svea och Gustav har tålmodigt sett tiotusentals personer passera över sin gård. Heder och tack för detta! Några år på 1980-talet talades det om publiksiffror på 30.000 personer. Jag är övertygad om att Gustav i sin himmel är nöjd med stämmans utveckling. Nytt för i år är nämligen att Bingsjöstämman är miljödiplomerad av stiftelsen ”Håll Sverige rent”. Den enda i Sverige förresten. Det innebär att stämman formulerat en miljöpolicy upprättat en miljöplan. Det här kan ni läsa mer om i Bingsjöstämmans informationsfolder.

Varför har då Bingsjöstämman blivit den största och mest omtalade spelmansstämman i Sverige?

Det tror jag beror på att i folkmusiksverige har Bingsjö en speciell klang. Bingsjö har genom åren fostrat några av Sveriges mest stilbildande spelmän. Bingsjöstilen är känd och spelad över hela Sverige, ja i dessa globaliseringstider spelas den även långt utanför Sveriges gränser. Det är ett känt faktum att förr eller senare hamnar alla spelmän musikaliskt i Bingsjö. Finns det överhuvudtaget några spelmän som inte har några binrgsjölåtar på sin repertoar? Jag tror inte det. Någon har sagt att det är snudd på tjänstefel för en spelman att inte vara med på Bingsjöstämman. Det kan jag hålla med om.
Jag vill med kraft och stolthet säga så här: Bingsjöstämman är ett fantastiskt folkmusikaliskt smultronställe, som kan sätta guldkant på alla folkmusikälskares tillvaro. Det är bara att ta för sig och njuta av det som bjuds. Dans på fyra banor, konserter i kapellet och på Danielsgårdens tun. Ett fantastiskt stämmoområde kring bystugan samt Pekkos- och Danielsgårdarna. Men stämmans själ är kanske ändå buskspelet, det spontana mötet mellan spelmän som möts och spelar tillsammans. Det är stundens ingivelse och kan inte programläggas. Det sker överallt, på campingplatser, bakom stugknutar och förstås, i buskarna. Det skulle bli väldigt tyst i skogen, om bara de fåglar som sjunger vackrast fick sjunga. På den här stämman får alla vara med och spela och sjunga.

Till sist ber jag att få tacka föreningen Bingsjöstämman, som består av Bingsjö bystugeförening, Dalarnas spelmansförbund och Folkmusikens hus för att ni år efter år framgångsrikt arrangerar denna stämma. Jag vill även önska er all lycka och välgång med kommande stämmor. Måtte ni evigt grönska!

Med dessa ord förklarar jag 2007 års Bingsjöstämma för invigd. TACK!!